Lever? Miljödepartementet har slagits ihop med näringsdepartementet, något som väcker kritik.
Lever? Miljödepartementet har slagits ihop med näringsdepartementet, något som väcker kritik. Bild: Bertil Ericson / TT

Joakim Broman: Ryktet om miljödepartementets död är är betydligt överdrivet

Debatten om "nedläggningen” av miljödepartementet är ett villospår som skymmer viktiga frågor och målkonflikter.

Det här är en ledartext. Bohusläningen är oberoende liberal.

ANNONS
usernewspaperlogoutofferarrowcommentsSökSuperlokaltclockplaytwitterfacebookinstagramNotifikationerNotifikationer avNotifikationerstampenpencilusersusers outlinedclocklockdatabasecheckbox-checkedcheckbox-uncheckedlikecheck_circleexclamation-solidgrade

Beslutet att lägga ner miljödepartementet är fel, skriver elva tidigare miljöministrar från olika partier på DN Debatt (27/10): "Vi ser med stor oro på vad som nu riskerar att hända med Sveriges framtida arbete med miljöfrågor."

Det är en artikel man kan ha många invändningar mot. Först och främst bör det understrykas att miljödepartementet inte lagts ner utan ska slås ihop med näringsdepartementet – något som skribenterna själva noterar i en bisats.

En sådan sammanslagning går förstås att kritisera. Men några motsvarande artiklar skrevs inte när Göran Persson gjorde samma sak 2004, eller när Ingvar Carlsson var både samordnings- och miljöminister. Regeringskansliets inre organisation säger inte särskilt mycket om det politiska innehållet.

ANNONS

De tidigare miljöministrarna tycker sig se en nedprioritering av miljöfrågorna, men det är en förenkling av ett komplicerat område med många målkonflikter. Sverige är ett av de länder i världen som ställer högst krav på gruvnäringens miljöengagemang, men ändå är det i vissa fall praktiskt taget omöjligt för företag att få miljötillstånd inom rimlig tid. LKAB:s tillståndsprocess för Kirunagruvan har exempelvis fastnat i byråkratisk långbänk på grund av ett formaliafel. Konsekvensen är att järnmalm bryts av mindre nogräknade företag i länder med mer rundhänt miljölagstiftning. Stoppet för Cementas kalkbrytning på Gotland är också ett stopp för ambitionen att skapa världens första fossilfria cementfabrik.

Det finns fortfarande frågetecken kring den borgerliga regeringens miljöpolitik. Tidöavtalet tar i princip bara upp klimatpolitiken, och då med ett särskilt fokus på energifrågorna. Regeringsförklaringen innehöll inte jättemycket information: en rad om att miljö- och klimatpolitiken ska vara ambitiös, och en snabb passage om insatser mot övergödning och flyttad gräns för trålfiske.

Det tomrummet behöver fyllas med en framåtlutad reformagenda, som reformerar miljöbalken och tillståndsprocesserna, som tar kliv bort från symbolpolitik som plastpåse- och hemelektronikskatter och istället utformar fungerande styrmedel och regleringar. Klimatomställningen måste öka takten på de flesta fronter. Hur och med vilka medel är betydligt viktigare frågor att fokusera på än vem på regeringskansliet som har vilket kontor.

ANNONS

ANNONS